Hola amigos!

Tid for vandring! Eftersom det inte blev nagot forra gangen i Peninsula de Osa var vi valdigt taggade for denna hike. Det vi horde innan av andra backpackers var att Ciudad Perdida (Lost City) ar t.om. battre an den kanda mainstreamade Inka-leden i Peru, plus att Inka ar cirka dubbelt sa dyr. Sa varfor inte?

Vi anlande till Santa Marta som ligger vidare osterut langst karibiska kusten. Sags vara en fin stad och omgivning men for oss blev upplevelsen att se hostelet och strackan till supermarket. Var spanska van Xabi ar taggad pa att kora igang trekken redan dagen efter sa ingen vila ingen ro har!

Morgonen darpa packar vi vara minivaskor fulla och blir upphamtade runt 10 av var icke engelsktalande guide. Aven fast jag sallan forstar vad han sager sa ar han otroligt snall och rolig, och det visar sig vara hikens legend - 77 ar gammal med 28 ar har i sparen!

Vi mots upp av resterande gruppen i bilen som ar en blandad mix pa manniskor; en tysk, en engelsman, tva tjeckiska kvinnor, en colombian i 50 arsaldern och sen mig Jocke och spansken. Bilfarden ar lang och valdigt gubbig till startstallet i Sierra Nevada, djupt in i de colombianska skogarna. Under tiden hinner vi bekanta oss med varandra och under resans gang blir vi en riktigt bra grupp.

Vandringen borjar tidig eftermiddag efter en god lunch av smorgasar. Innan vi lamnar basen far jag syn pa asnorna som star uppradade langst staketet och fullpackade med allt vi ska ata under dessa 5 dagar. Forsta strackan ar enkel, vi korsar nagra floder och stigen ar stabil. Vi horde av de som gjorde hiken precis innan oss att de haft regn samtliga dagar och vagen var fullstandig lerig. Vi kommer till den biten lite senare, dock har solen legat pa och leran stelnat. Vi ar faktiskt lyckosamma hela vandringen med sol varje dag!

Vi bor forsta natten i hangmattor pa en 400 metershojd och har en fantastisk vy 360 grader runt oss. Stora berglandskap i grona klara farger och ju mer in pa kvallen vi kommer lagger sig dimman over bergstopparna. Med alla ljud runt om oss fran olika djur och de sjalvlysande fireflies gor stamningen overkligt bra. Dock sag hangmattorna skonare ut an vad de faktiskt var... sa det blev inte alltfor manga timmar forsta natten.

Tre dagen kommer vi till malet av resan: The Lost City. Alltsa en forsvunnen stad som blivit helt overgiven av annu oklar anledning. For att ta sig dit far du inte vara alltfor otranad. Det ar 1200 trappsteg du ska ta dig uppfor, nagot som tom gor mig o Jocke anfadda... Val dar uppe kan vi skada husgrunderna av alla gamla hus: allt byggt i sten och val bevarat. Guiden borjar beratta historier om befolkningen som levde har och Xabi oversatter for oss. Vi spenderar nagra timmar runt om ''staden" och jag blir mer och mer facinerad.

Vi lamnar El Paraiso, 3:e basen, tidigt nasta morgon och staller in siktet pa tillbakafard. Vi anlander dagen senare dar vi at var forsta lunch och jag kanner hur benen njuter av att antligen fa vila. Bade jag och Jocke ar eniga om att det var en fantastiskt hike och lamnar stallet med glada (fast trotta) ansikten. Nar kommer nasta utmaning? Ska jocke kanske lara sig dansa salsa? Hall ut sa far vi se!

Chao, Martin