Jag sitter och tittar ut genom ett immigt fönster. På andra sidan glaset sveper landskap förbi, byar och städer. Människor, boskap, ristrappor och allt vad du kan tänka dig. Det ser så fridfullt ut, människor som lever sitt liv. I sin egen takt och förmodligen helt ovetande om vem som sitter och betraktar dem.

Timmarna går, tåget dunkar och knakar. Plötsligt kan det skaka till så kraftigt att vi undrar om vi är ur spår. Men allt verkar vara som det ska och ögonen faller tillslut ihop av utmattning. Vid femtiden vaknar jag av ett ryck när konduktören sliter upp dörren och ropar något oförståeligt. Sätter mig upp på sängkanten, gnuggar mig i ögonen samtidigt som jag försöker lista ut vad som händer. Efter någon minut lyckas jag lista ut att jag åker nattåg och att det är dags för vår kupékamrat att stiga av. Vi hälsar hej då och lycka till samtidigt som vi faller tillbaka till drömmen.

Efter nästan 40 timmar på tåget börjar vi närma oss Kunming, en stad full av liv och nya äventyr.

Vi ses i Lijiang!

Carl - 11/11-2012