Profile
Blog
Photos
Videos
När vi vaknar i Byron bay käkar vi frulle och ger oss sen iväg till dykstället så att vi är där till 7.45. Där är öppet! Dyka? Nänä, tyvärr är det fullt idag. Men imorgon finns det plats. Nä, vi ska ju köra vidare ikväll. De tipsar om ett annat ställe en bit bort. Vi går dit och får reda på att jag inte får dyka på grund av min astma. Förklarar att jag inte har någon problem med den, men mannen bakom disken säger att det är lag i Australien att jag i så fall måste ha läkarintyg för fem års astma-fri tid (hur fan skulle doktorn kolla detta?). Skit samma, jag var inte särskilt sugen ändå - det är mest för att jag är här nu liksom. Tidigare har jag varit solklart emot det, men precis börjat mjukna upp genom mina framsteg med snorklingen. Så det gör inget. Heidi ska få dyka i alla fall! Hon håller på att säga nej bara för att jag inte får, men jag kan gå och läsa i bilen istället. Dykningen är tydligen inte så fantastisk. Det känns bra att hon gjort det, men inget hon vill göra igen, säger hon. När vi känner oss klara i Byron kör vi till Surfers paradise. Vår erfarenhet hittills säger att vi kan hitta gratis parkering och toaletter vid stränderna, så vi slår in stranden på vår sketna gps. Hittar parkering vid stranden där det finns toaletter.
När vi vaknar tidig morgon i Surfers paradise ska vi ju såklart surfa! Vi frågar livvakterna om det finns nån surfskola man kan hoppa på här. Det brukar vara en kille med en skåpbil som det står "First Wave" på här. Han brukar komma vid 8 säger hon. Kl är 07.45. Väntar en kvart. En ambulans dyker upp och hämtar en medvetslös man. Sen väntar vi en kvart till och en till. En TV-reporter dyker upp och rapporterar om den medvetslös mannen. Redan 8.30 är det riktigt varmt och vi går tillbaka till bilen för att smörja in oss med solkräm. Sen tillbaka igen. Fortfarande ingen skåpbil. Tappar lusten lite. Vi gör våra fysövningar istället. Kollar på de som surfar. Ser kul ut. Fortfarande ingen skåpbil. Beslutar att skita i att surfa dådå. Vi slappar här lite istället innan vi drar vidare. Läser lite. Duschar lite. Läser lite till. In i bilen och kastar bak flip-flopsen där bak. Här kör vi barfota hela tiden. Öppen-dörr-lampan lyser. Testar min dörr, Heidi testar sin. Nix. Heidi går ut och slår igen bakluckan och sen sidodörren. Lampan slocknar. Alles klar! Backar ut bilen och en man står med telefonen mot örat som pekar på vår parkeringsplats och vinkar mot vägen. En polare som är på väg och behöver ställa bilen.
Vi kör till Brisbane, vår sista hållplats i Australien. Vi beslutar oss för att kolla hotellet där vi ska sova imorgon efter att vi lämnat bilen. Parkerar och går runt bilen för att ta mina skor. Finns bara en flip-flop där. Och den ligger mot fotstödet vid sidodörren. FAN! Han stod inte och vinkade och pekade på parkeringsplatsen...han pekade på den utfallna skon >.< Vaffan ska jag med EN flip-flop till?! Barfota korsar jag vägen och en stängd och låst grind hälsar oss med sex stycken skyltar och lappar. PLEASE SHUT THE GATE. SHUT THE GATE etc. De vet hur man välkomnar nya gäster. Tack vare ett par andra gäster som råkar titta ut precis när vi är där kan vi komma in. Det är tyst där inne. Luktar lite unket och hallen är oupplyst trots lamporna i taket, som om de försöker dra ner på elräkningen. Klockan är fyra på eftermiddagen. Känns lite som ett spökhus från 1800-frösihjäl. Vi letar efter personal. Receptionen är låst bakom glasdörrar. Alla har gått hem. På eftermiddagen! På ett hotell! Vi går vidare och hittar till sist en städerska som verkar ha sina tonårsbarn med sig till jobbet (oklart om de också jobbar där). Berättar att vi ska bo här imorgon och frågar henne om det finns wifi här. Det finns det. När vi kollat det vi ska på nätet går vi ut till bilen och kör ner och kollar stan. Bäst att leta upp stranden så att vi har nånstans att ställa bilen. Slår in i gpsen. Vi hamnar i ett område i Brisbane som heter Southbank, vid floden. Här finns inga parkeringar med strandremsa och faciliteter, nänä, detta verkar vara Brisbanes Beverly Hills. Trafiken är tät. Det är något som händer i stan. Vår stenålders-gps visar vid två tillfällen fel väg på bara tio minuter. Vi kör ner i ett parkeringshus för att ställa bilen och gå och titta. Möts av en bom - här kostar det 16 dollar att stå en timme! VAFFAN?! Går inte att backa upp för den svängda backen. Vi sitter och svär och vägrar betalar 16 dollar för att vända om och köra ut. Efter en stund hörs det nåt mumlande ljud. Det kommer en röst från högtalaren. Märker inte det först eftersom rutan inte är nere. Rullar ner rutan och rösten frågar om det är något fel. "Ja, vi vill inte parkera här." Rösten säger att den fäller upp bommen så att vi kan köra runt och ut, vilket också händer. Tack för den. Vi kör tillbaka samma väg, ser att det finns en Grill'd-restaurang och en biograf. Planen redo för imorgon!
- comments