Profile
Blog
Photos
Videos
Dag 21 Akvarium och hemresa
God morgon!
Allting har ett slut och så även denna resa. Vi vaknade upp i vårt fina boende på Jumping Branch 180 och gjorde den frukost vi hade kvar. Den bestod av, smörgås, yoghurt och kaffe. Vi plockade ihop våra saker och sorterade de sopor vi hade för vi hade sett en sorteringsramp inne i Salem, så vår sista dag skulle börja med sopsortering. Gittan hade glömt en sak i Eddie och Lynnes bil så hon mailade Lynne igår kväll. Lynne svarade att Eddie skulle hänga en påse med på vår grind när han åkte till sitt arbete på morgonen. Vi lastade bilen och sa farväl till huset och åkte iväg. Det hängde mycket riktigt en påse på grinden, så vi kunde pusta ut. I påsen låg också två fina barnböcker som Lynne hade skrivit. Tack så mycket, Eddie och Lynne!
Vi åkte till rampen i Salem med våra sopor, duktiga sorterare som vi är och parkerade. Vi parkerade lite snett så Gittan hoppade ur bilen och frågade mannen som stod parkerad bredvid oss om han skulle komma ut ordentligt. Han svarade lite surt att det hoppades han. Möjligen var han väl sur för att det var hans tur att åka med soporna. En av de som arbetade på rampen såg att vi såg lite vilsna ut och kom och frågade oss om vi ville ha hjälp. Vi svarade ja för att vi var nyfikna på hur de gjorde här och om det var annorlunda än hur vi gör hemma. Vi fick en genomgång av hela stationen och han önskade oss välkomna åter. Det var väl trevligt men det är lite långt att åka med soporna.
Vi hade ställt in GPS:en på Atlanta Aqvarium och för första gången tänkt vi att det inte skulle göra något att ta en mer trafikerad Interstateväg. Vi svängde ut på Interstate 85 mot Atlanta och den tog oss snabbt mot vårt mål. Efter en stunds åkande blev vi dock lite hungriga och vi hade ju inte ätit på Crocker Barrell ännu denna resa, så när vi fick syn på en, svängde vi av. Den såg ut precis som vi kom ihåg. Man måste erkänna att göra hamburgare, det kan de i detta land, så vi blev inte besvikna den här gången heller. Det kommer att bli en mardröm att komma hem och ställa sig på vågen. Den kommer väl att gå sönder, men det får vi ta tag i när vi kommer hem.
Vi körde rakt in i storstaden Atlanta. Man kan ju tro att det ska räcka med en väg in i staden men här var det helt galet. Det var så många filer att vi inte kunde räkna dem alla. Det såg ut som ett garnnystan i GPS:en. Vi tackar gamle Bill Carlson uppe i Orchard of Alfapass, Blue Ridge Mountains, som var med att utveckla GPS:en! Utan den hade vi kanske aldrig gett oss ut i den här trafiken, men tack vare den och ett gott samarbete mellan chaufför och co-driver kom vi rätt på en gång. Gittan hade köpt biljetter på nätet så det var bara att köra in i det stora parkeringshuset och parkera. När vi hittat en plats att ställa bilen, vilket tog en bra stund då parkeringshuset var ganska fullt, gick vi ner på gatan och tog oss in på akvariet.
Georgia Aquarium var galet stort och vi stod ett tag och funderade på vart vi skulle börja. Vi bestämde att titta på avdelningen som hette Cold Water Quest. Där fanns både fåglar och fiskar. Vi tyckte lite synd om Puffin-fåglarna för att de inte fick vara i frihet men de verkade nöjda. Precis när vi gick förbi blev de matade med fisk. Vi såg också många olika ishavsfiskar, både fina fiskar och fula fiskar. Vi kände att vi behövde en glass efter den avdelningen, och hittade ett ställe där vi kunde köpa varsin stor strut med god vanilj- och chokladglass. Medan vi stod och åt glassen såg vi skymten av ett akvarium med hajar, rockor och jättestora valar i, så det behövde vi utforska närmare. Vi gick in i Ocean Discovery och häpnade över det enorma akvariet! Allt är verkligen stort och mycket i USA! Man kan bara skratta, för det är verkligen galet! Efter att vi tittat på dessa stora, fina fiskar funderade vad vi skulle se nu. Vi bestämde oss för att se delfiner, det kunde bli kul. En skylt ledde in oss i en korridor så vi bara följde med strömmen. Det visade sig att vi var på väg in i en stor arena för minst 500 personer, där det skulle bli en delfinshow. Innan showen varnade en speaker att de första tio raderna var utmärkta som Splash-rader. Man riskerade att bli blöt om man satt där. Många flyttade sig men många, modiga eller korkade, satt kvar. Arenan blev fort fullsatt och showen började. Det var fem-sex delfiner som gjorde häftiga hopp, vinkade, snurrade och allt som delfiner brukar göra under en show. Det var väldigt trevligt. Alla älskar väl delfiner! Som en fin final simmade de runt bassängen och slog hårt med stjärtfenan så det stänkte rejält över kanten. En sista hälsning var att de vände sig och stänkte med fenan rakt ut i arenan så att alla på rad 1-10 blev rejält blöta. Vi alla som satt längre upp skrattade och applåderade förstås glatt. När vi kom tillbaka in i akvariet efter showen gick vi till en avdelning som hette River Scout. Där såg vi bland annat Pirayor. De såg faktiskt ganska farliga ut. En film visade hur snabbt ett stim ät upp en fisk som sänkts ner i vattnet. Det tog inte lång tid innan bara benen var kvar. Om det skadar och tappar en tand växer det ut en ny. Så skulle det var för oss också men då går väl tandläkarna i konkurs!
Det var väldigt mycket folk att trängas med och väldig intressant. Det är svårt att återberätta allt detta, det går bara inte. Men stället har en hemsida om man vill veta mer. Det går ju också att åka dit! Nu skulle vi i alla fall åka till vårt sista hotell för denna gång. Vi hade valt ett ganska nära flygplatsen för att vi inte skulle få så långt i morgon bitti när vi ska lämna tillbaka vår trogna vän på vägen, Caddie. Det var ett stort parkeringshus men vi visste att vi gått ner i trapp nummer 1 och att vi stod på våning 6, eller var det 5? Vi traskade på upp för trapporna, för det var lång kö vi hissarna. När vikom ut på plan 6 gick vi åt det håll vi trodde bilen stod men där stod den inte. Nähä! Det kanske var åt det hållet? Eller det? Vi snurrade runt en stund men så tryckte Rolle på nyckeln och vi hörde ett svagt tuut! från vår ensamme vän därute. Vi gick efter ljudet och snart var bilen funnen och vi kunde hoppa in och påbörja resan mot hotellet. Det tog sin lilla tid att komma dit för vi hade tydligen lyckats p**** in tiden då alla jobbarkillar slutade sitt arbete på alla byggen i stan. Alla packade in sig i sina truckar och skulle hem. Det gick sakta mellan rödljusen men vi kom slutligen till hotellet. Det var ett fint hotell med ett ganska stort rum. Nu var det dags att packa ihop våra saker och kasta allt onödigt som vi inte behöver släpa hem till Sverige. Imorgon flyger vi hem!
Sov gott!
- comments