Profile
Blog
Photos
Videos
Dag 88
Här sitter vi lagom trötta på nattbussen. När vi ändå har bra wifi tänkte vi uppdatera er lite om de senaste dagarna. Tänk att wifi blivit en sådan lyxvara för oss här. Direkt vi får nys om gratiswifi är vi snart där och snattar.
Förutom just brist på wifi de senaste dagarna har det även varit brist på sol. Något som har varit lite tråkigt, men inget som har dragit ner oss.
Efter det skitiga hostelet i Byron Bay har vi varit på en hel del ställen. Först satte vi oss på bussen mot Coffs Harbour. Bussturen började som vilken annan som helst, men strax därefter hände något helt overkligt. Någon måste ha läst våra önskelistor för helt plötsligt dök kängurus upp utanför bussfönstret, och inte någon enstaka utan vi stötte alltså på en hel familj under deras middag ute på fältet. Lyckliga över synen anlände vi till Coffs Harbour och där blev allt ännu bättre. Från den skitiga bunkern i Byron Bay stod vi nu jämförelsevis i ett slott. När vi bokar hostel vet vi aldrig riktigt vad som väntar. Denna gång hade vi omedvetet lyckats boka det absolut fräschaste hostlet hittills.
Ett stort plus var även alla gratisaktiviteter de erbjöd. Det var svårt att välja mellan alltifrån paddleboarden och surfkajaken till bodyboarden och cyklarna. Tyvärr var det omöjligt hinna med allt så vi fick prioritera. För vår del blev det först en kanottur i krokodilfloden. Eller ja, ett krokodiltillhåll var iallafall vad det såg ut som, men efter flera utfrågningar där vi både ställt personal och främlingar mot väggen (och där vi endast fått tillbaka svar i form av fnysningar och skratt) begav vi oss ut på floden. Vi var fortfarande en aning skrajja, men det glömde vi snart för plötsligt hade vi större problem än kanske-krokodiler. Vi fick nämligen kämpa på ordentligt på väg hem när vi skulle paddla emot strömmen, den vi tidigare lutat oss tillbaka på och glidit med minuterna innan. Fram kom vi tillslut, trötta i armarna men vi var glada att vi hade båda kvar, med tanke på krokodilerna.
Nästa dag blev det surf, eller snarare "surf". Vågorna var lika höga som hippisarna i Byron Bay, med andra ord, väldigt höga. Vi hade svårt att ens komma i från strandkanten, hela tiden slogs vi tillbaka av vattenmassorna.
Torsdagsförmiddagen kan alltså summeras med alldeles för många kallsupar.
Efter tre nätter i Coffs Harbour lämnade vi slottet och flyttade in i Villavillekulla i Port Macquarie ytterligare två och en halv timme neråt kusten. Efter tre månader i hotellrum och på hostel kändes det som att komma hem till någons hus. Köket var ett riktigt lantkök, tv-rum med sackosäckar, rum med braskaminer, pool med hängmattor och en veranda perfekt för glasätning. Där fattades bara Lilla Gubben och Herr Nilsson. De kanske var med Pippi på rymmen nånstans. Eller på semester på Söderhavet. Hur som helst, allt var väldigt hemtrevligt. Det var vi och sju andra som bodde på hostlet, själva fick vi ett eget rum vilket vi inte ens brydde oss om att låsa. Ägaren kom till och med och sa godnatt till oss på kvällen när vi satt och kollade film. Mysigt!
Ett dygn hade vi i Port Macquarie, där vi hann med lite smått och gott. Bland annat ett litet besök på koala sjukhuset i stan och en tripp ut till golfbanan för att få se kängururna i solnedgången. Ett tag trodde vi att kängurur var ett påhitt men den senaste veckan har det ju i princip kryllat av dem! De är så roliga att kolla på, liknar inget annat djur där de går med sina svansar och hoppar flera meter.
Imorses ringde klockan 04.30, vi skulle nämligen med den tidiga morgonbussen till Newcastle där vi har spenderat hela dagen. Äntligen en heldag med sol, det var inte igår. Och inte i förrgår heller för den delen. Idag blev det även våra kära medresenärer Ryggornas tur att följa med till stranden. I och med att de är så jobbiga att bära blev det inga längre sträckor idag. Men stranden i Newcastle har vi iallafall fått granska ordentligt för där i sanden har vi spenderat största delen av dagen.
Skönt att ta det lite lugnt också. Vi har nämligen dragit på oss en förkylning båda två, Mickan en papperinäsan- och strepsilförkylning och Johanna en mildare variant. Linnea med sitt superimmunförsvar kan andas fritt genom både mun och näsa.
Om två timmar anländer vi till Sydney. Staden vi kommer spendera våra två sista veckor i. Spännande att se vad den har att bjuda oss på.
- comments